Sången till Ölmanäs.
Text: Torgny Ingård.
En sommarnatt som denna vill man va' poet,
och plocka fram de fagraste rimmen som man vet,
och sången den skall handla om klippor, hav och strand,
om Örmanäs, det skönsta, som finns i detta land.
Lyssnen nu vänner, Örmanäs sång,
ljuder i vinden, doftar av tång,
går som en viskning i strändernas gräs,
strändernas gräs,
över vårt fagra, vårt älskade näs.
En sommarvind, från väster leker i ditt hår,
och vågor slår mot stranden och sköljer bort ditt spår.
Du ligger ibland strandgräs, en underbar paulun,
och steker dina lemmar till färg så läckert brun.
Solen den vandrar ständigt sin rout,
sänker i hav sitt brinnande klot,
målar på himlen så lekande lätt,
lekande lätt,
alla de färger på målarns palett.
En kör av glada röster slår ut från varje vik,
ur sommarglada sinnen en jublande musik,
där unga kroppar tumla på stranden om i lek,
att sedan tas emot utav milda vågors smek.
Vid Gårda brygga, båtarnas hov,
vågorna slå mot skrov efter skrov.
Eka och snipa med glänsande yacht,
glänsande yacht,
gunga förtroligt till vågornas takt.
En sommarkväll får havet skimrande mystär.
En aktersnurras ljud bryter tystnaden isär,
och Ramnö Kärring blickar på den som sej begav,
att hämta silverglittrande fiskar ur vårt hav.
Skymning sej sänker, luftig och lätt.
Ute till havs syns en silhuett,
teckna sej grå ibland bränningars brus,
bränningars brus:
Nidingens fyr med sitt blinkande ljus.
En sommarnatt som denna, lyssna och Du hör,
hur klippor, hav och strand stämmer in uti vår kör,
att hylla denna plats, som på alla sätt och vis,
för oss varenda sommar har blivit Paradis.
Solsken och vindar, klippor och hav.
Tacka Din sommar, allt vad den gav,
Du, som fått bygga och bo på vår mark,
bo på vår mark.
Sinnet blir vekt, men din kropp växer stark.
Sinnet blir vekt, men din kropp växer stark.
Not: Ölmanäs hette förr Örmanäs.
